|
NYFÖRVÄRV ETT URVAL AV NYFÖRVÄRV FRÅN 2005, 2007 OCH 2009 |
|
"Corpus Aquarium" Det är koreografen Åsa Unander-Scharins koreografiska installation "Corpus Aquarium" som ingick som en av sju verk i koreografens interaktiva utställning "Navigation" som visades på Dansmuseet 2005 och där publiken kunde stiga in i och samspela med virtuella kroppar, rörelse och musik. Sedan dess har museichefen Erik Näslund haft på önskelistan att kunna köpa in ett av verken. Tack vare ett generöst stöd från en av museets vänner finns nu på "akvariet" på plats i den permanenta utställningen.
ADAM DARIUS HAR SKÄNKT SITT ARKIV TILL DANSMUSEET En av världens främsta mimkonstnärer Adam Darius har donerat hela sitt arkiv till Dansmuseet. Anledningen är att han har en speciell känsla för Sverige efter att ha varit verksam på Stadsteatern i Malmö i början av 1950-talet och på Stora Teatern i Göteborg i början av 1960-talet, där han bl a satte upp en uppmärksammad balett om Anne Frank. Adam Darius är född i New York, var i många år verksam vid sitt mimcentrum i London men bor numera i Finland. Han har framträtt i 80 länder jorden över och är fortfarande en aktiv artist. Denna mångtalangfulla konstnär har, förutom en lång rad pjäser, skrivit 13 böcker, den senaste heter Death in Damascus (an Internet novella) och kan laddas ner gratis som pdf på www.mimecentre.com. |
|
DANSMUSEET GÖR STORKAP I LONDON Dansmuseet i Stockholm kunde härom veckan göra ett storkap på en auktion i London. Museets chef Erik Näslund kunde ropa in ett tjugotal dräkter från den legendariska Ryska Baletten i Paris, som ju på 1910-och 1920-talen gjorde balett till högsta mode och påverkade sin tids dekorativa konst i allt från heminredning till klädmode. |
  |
|
SAMLINGARNA AV KOSTYMER FRÅN RYSKA BALETTEN I PARIS HAR UTÖKATS Dansmuseet har i dag en av världens förnämsta samlingar av kostymer från Diaghilevs Ryska Baletten i Paris 1909–29. Grunden till museets samling lades i slutet av 1960-talet då Sotheby's i London ordnade auktioner av kvarlåtenskapen från Ryska Baletten och stor uppmärksamhet väckte de ofta spektakulära, färgstarka kostymerna från många berömda verk som stod på balettens repertoar. Dansmuseets dåvarande chef Bengt Häger var på plats på auktionerna och kunde köpa in ett betydande antal kostymer, bl.a. till Kleopatra, Schéhérazade, Eldfågeln, Narcisse, Daphnis och Chloë, Sadko och Våroffer. En vacker utställning arrangerades i museets dåvarande lokaler i Filmhuset i Stockholm 1971. Sedan dess har museets nuvarande chef Erik Näslund kunnat utöka samlingen, bl. a. vid ännu en auktion på Sotheby's i London i december 1995 och resultaten av de inköpen visades vid en utställning kallad Överdådets konst 1996. Nästan varje år sedan dess har ytterligare kompletteringar av samlingen kunnat göras och 2004 arrangerades Överdådets konst II. Se vidare under rubriken Tidigare utställningar. Våren 2005 inköptes ytterligare fem kostymer i London. Två är från "Polovtsiska danserna" ur Furst Igor med premiär i Paris1909 och är ritade av Nicholas Roerich. De övriga tre är ritade av mästaren Léon Bakst till Thamar, en melodramatisk balett vars handling tilldrar sig i Kaukasien. Premiär i Paris 1912. Till höger:
|
  |
|
SAMLINGARNA AV AFRIKANSKA MASKER HAR UTÖKATS Dansmuseet har en av världens främsta samlingar av kompletta afrikanska masker, det vill säga med tillhörande dräkt. Sedan den afrikanska masken "upptäcktes" för nästan hundra år sedan av europeiska konstkännare och den kom att påverka tidens moderna konst, framför allt kubismen, har masken ofta setts och ställts ut som ett fristående konstverk med eget estetiskt värde. Själva masken på huvudet är emellertid en del av en större helhet, den är oskiljaktig från en dräkt och omges av dans och musik och är integrerad i en ritual eller ceremoni. I Dansmusets samlingar av afrikanska masker står den afrikanska maskdansen i fokus, det är därför inte i första hand ett konsthistoriskt utan ett gestaltningshistoriskt perspektiv som styrt inriktningen på förvärv av fullständiga masker. Men i många fall är den tillhörande dräkten eller kroppsmasken framställd av förgängliga material som blommor och blad och som ständigt måste förnyas när masken ska framträda. Det som återstår är ju då endast den del som bärs på huvudet, det skulpturala konstverket. Samlingen visades i sin färgsprakande och fantasieggande helhet i utställningen Magiska Masker 2005. Se vidare under rubriken Tidigare utställningar. De tre nyförvärv som tillkom 2005 är inte fullständiga, där har dräkterna fått skatta åt förgängelsen. Den första är en Makishimask från Zambia/Zimbabwe, gjord av målat barktyg som spänts över en ställning av trä. Halsen och skuldrorna täcks av raffia. Den andra är en Salampasumask från Demokratiska republiken Kongo, gjord av virkad raffia och prydd med fjädrar och den tredje är en Dogonmask, en Satimba från Mali, skuren i trä. Till höger, uppifrån:
|
   |
|
SAMLINGARNA FRÅN INDIEN HAR FÅTT NYA TILLSKOTT De indiska samlingarna, som grundades av Rolf de Maré och utökades under Bengt Hägers chefstid, har tack vare bistånd från teater- och dansforskaren med särskild inriktning på Japan, Kina och Indien, docenten Christina Nygren kunnat utökas med två danskostymer från Puruliya i Västbengalen. I Puruliya fortlever några av Indiens mest genuina och uttrycksfulla konstarter. Den populära jhumur-musiken och nacni-dansen är starkt förankrade i folksjälen, liksom områdets många baul-artister. En nacni är en sångerska och dansös vars danskonst, sång och livsstil följer en folkligt nedärvd tradition. Danserna utgår ofta från berättelser om det dyrkade kärleksparet Radha och Krsna eller händelser ur Ramayana-eposet. Erotiska antydningar genomsyrar föreställningarna, men numera har många sånger och danser också verklighetsnära innehåll som ankyter till artisternas ofta fattiga och bittra verklighet. I den brokiga, musikaliska, poetiska och religiösa tradition som genomsyrar Bengalen intar baulerna en särställning. En baul är känd som en vandrande sångare eller sångdiktare som är religiöst och socialt fritänkande. Musiken, dansen och sången ses som ett redskap för att nå andlig hänryckning och ett uttrycksmedel för en inre, okuvlig övertygelse om värdet av en icke-materialistisk tillvaro. En kostym som burits av an nacni-dansös och en som burits av en baul-dansare har nu införlivats i samlingarna. Till höger, uppifrån:
|
  |
|
PORTRÄTT AV JEAN BÖRLIN Bland gåvorna märks ett porträtt av Jean Börlin, koreografen, balettmästaren och dansaren i Svenska Baletten i Paris 1920-25, målat av Aino Alie i Paris 1923 och skänkt som testamentarisk gåva av Anna-Greta Börlin. |
 |
|
BALLROOM-KLÄNNINGAR Från Weronica Broström har Dansmuseet som gåvor tacksamt mottagit tre vackra ballroom-klänningar, en typ av danskostym som inte tidigare varit representerade i samlingarna. |
 |
