Dansmuseet
 

E.A Yanson-Manziers staty av Galina Ulanova lämnar museets gamla lokaler.
Foto: Mats Lindgren/Dansmuseet

Tankar från en flyttlåda

Det hade jag aldrig kunnat tro. Att det skulle bli en tredje gång. Jag började den 1 september 1989 med att packa ihop Dansmuseet på Laboratoriegatan i Diplomatstaden för att flytta till Folkets Hus vid Norra Bantorget. Tio år senare hade jag fått nog av ett publikt hopplöst läge och lokaler som var otjänliga för museiändamål. Då hade Statens Fastighetsverks dåvarande generaldirektör hört av sig. Han visste att jag var på jakt efter nya lokaler. Operan skulle lämna sina repetitionslokaler i kvarteret Vinstocken på Gustav Adolfs torg. Generaldirektören ville gärna att det ny skulle bli en publik verksamhet i den vackra gamla banklokalen, som stod på anrik mark. Här hade legendariska Hotell Rydberg en gång varit beläget. Isadora Duncan hade bott här när hon besökte Stockholm 1906. Hotellet revs strax före första världskriget för att ge plats åt ännu ett bankpalats i kvarteren. Det hade faktiskt varit på tal en gång på 1960-talet att Dansmuseet skulle hamna här när de dåvarande lokalerna i Operans källare växt sig för små. Då blev det Filmhuset i stället. Så det var nästan någon slags historisk rättvisa att museet nu hamnade på GAT igen, några decennier senare. Och så packade vi kartongerna på nytt, glada i hågen, fastän Kulturdepartementet sade: inte ett öre från oss. Ni har hyfsat bra lokaler så vill ni ändå ge er iväg får ni stå för kostnaderna själva. Det gjorde vi, med hjälp av en genrerös miljon från en av Wallenberg-fonderna, bland annat.

Äntligen efter alla dessa år i Stockholm – faktiskt sextio år den 3 juni 2013 – då det varit gömt i andra hus, skulle museet äntligen få en synlighet ut mot publiken. Man skulle kunna gå förbi och se att här fanns något som hette Dansmuseet. Äntligen kändes det som om museet både hade fått ett hem och verkligen hittat hem. Det kändes så rätt. Museets världsberömda samlingar skulle äntligen kunna ställas ut igen i en permanent utställning – och så fanns här plats för att äntligen också kunna starta en programverksamhet. På allvar med en koreografisk urpremiär, en kammarversion av Stravinskys Våroffer med hovdansaren Jan-Erik Wikström i huvudrollen och med Monica och Carl-Axel Dominiques virtuosa fyra händer i ett blixtrande fyrverkeri på klaviaturen. Tretton år senare hade vi framfört ytterligare femton nya dansverk, nästan alla, utom det sista, av svenska koreografer. Det sista blev en urpremiär av en spännande amerikansk koreograf, Dwight Rhoden, ännu en gång med Jan-Erik Wikström på scenen. Han har stöttat mig och museet på ett oerhört generöst sätt. I takt med att antalet scener för dans har krympt i Stockholm, har faktiskt Dansmuseet blivit en dansscen att räkna med, i det mindre formatet. Många koreografer hör av sig, de flesta har vi ingen möjlighet att ta hand om eftersom vi främst  är ett museum och inte en teater.

Så slog blixten till. Först genom lite mummel, det talades om höjd hyra, men sen kröp det fram. Rosenbad skulle renoveras och det enda hus som kunde tänkas komma ifråga som ersättning stod i kvarteret Vinstocken. Nej, nej, det är inte möjligt, var första reaktionen. Inte en gång till. Nu när vi fått allt att fungera så bra. Tanken att hoppa av ett nytt flyttlass har föresvävat mig många gånger sedan dess. Moraliskt dilemma: att lämna dem i sticket som så hängivet varit med mig att bygga upp det nya museet på GAT. Men ibland kommer man till en punkt där man säger: jag orkar inte kämpa mer, orkar inte arbeta med att hålla sig precis ovanför vattenbrynet hela tiden. Inga pengar, men flytta måste vi. Ett lätt generat Fastighetsverk stöttar oss, ljus vid horisonten, bra lokaler i ett toppenläge på Drottninggatan 17, bara några kvarter bort.

Så står vi nu där mitt i kartongerna. Var på Folkoperan och såg Wagners Den flygande holländaren för ett tag sedan. Holländaren far från hamn till hamn utan att någonsin få ro. Bara en kvinnas uppoffrande kärlek kan förlösa honom och lösa honom från hans öde. Det var inte utan att jag kände viss identitet med den stackars Holländarens öde. Här har museet och jag irrat runt från plats till plats i Stockholm i tron att vi kommit i rätt hamn. Nu reser vi igen. Vem ska förlösa oss? Vår Kulturminister finns rakt över gatan från vår nya adress Drottninggatan 17 ….

Erik Näslund, museichef

Läs fortsättningen här

 

Museets öppettider

Tisdag – fredag kl. 11–17
Lördag – söndag kl. 12–16
Måndag stängt 

Entré

Vuxen 120 SEK
Pensionär 80 SEK
Student 80 SEK
0–18 år Fri entré

Hitta hit

Dansmuseet
Drottninggatan 17
111 51 Stockholm

Hitta oss på kartan

Biljetter

logga lågupplöst copy_webb

Köp biljetter till våra föreställningar hos kulturbiljetter.se eller boka på 08-441 76 51. Det går även bra att köpa biljetter direkt i museets butik.

Study Center

Dansmuseets bibliotek, videotek och arkiv utgör tillsammans Rolf de Maré Study Center.

Läs mer om hur du bokar tid

Nyhetsbrev

Prenumerera på museets nyhetsbrev och få information om vad som är på gång hos oss cirka fyra gånger per säsong.

Beställ nyhetsbrevet här

TripAdvisor

Tyck till och läs omdömen om Dansmuseet på TripAdvisor.

Vi använder cookies för att förbättra upplevelsen och förenkla användandet av vår webbplats. Läs mer

Dansmuseets hemsida www.dansmuseet.se använder cookies (kakor) som endast lagras temporärt på din dator. De är s k sessions-kakor. Dessa behövs för att webbplatsen ska fungera under ditt besök på nätet.

Stäng